tråkiga besked!
Nu var det dags.
Min älskade och sötaste katt Kasper ska avlivas på tisdag nästa vecka.
Jag har vetat att han är sjuk sedan den 13 januari, men det har inte förän nu som beslutet är taget.
Dem där hemma klarar inte av att se honom sjuk.
( även då han själv inte mår dåligt av det)
Tänk att det oftast går dagar utan att jag ens skänker en tanke åt honom.
Tänk att det går dagar, veckor utan att jag ens åker hem för att krama honom.
Och nu tar det så hårt!
Efter samtalet med mamma kröp tårarna långsamt ur mina ögon och rann stillsamt ner för mina kinder.
Jag saknade honom mer än någonsin.
De åren som mitt liv har varit helt kaos och upp och ner har han alltid varit där.
Jag har trott att han har lyssnat.
För så fort jag varit ledsen har han krupit upp i min säng, lagt sig till rätta
spunnit
tittat på mig
pussat mig på näsan
och lugnet har spridit sig i mig.
Jag kunde somna om natten Kasper bredvid mig!
soo long <3
Min älskade och sötaste katt Kasper ska avlivas på tisdag nästa vecka.
Jag har vetat att han är sjuk sedan den 13 januari, men det har inte förän nu som beslutet är taget.
Dem där hemma klarar inte av att se honom sjuk.
( även då han själv inte mår dåligt av det)
Tänk att det oftast går dagar utan att jag ens skänker en tanke åt honom.
Tänk att det går dagar, veckor utan att jag ens åker hem för att krama honom.
Och nu tar det så hårt!
Efter samtalet med mamma kröp tårarna långsamt ur mina ögon och rann stillsamt ner för mina kinder.
Jag saknade honom mer än någonsin.
De åren som mitt liv har varit helt kaos och upp och ner har han alltid varit där.
Jag har trott att han har lyssnat.
För så fort jag varit ledsen har han krupit upp i min säng, lagt sig till rätta
spunnit
tittat på mig
pussat mig på näsan
och lugnet har spridit sig i mig.
Jag kunde somna om natten Kasper bredvid mig!
soo long <3
and I fall again
"you know what........i´m so afraid to fall in love.....because in the end it´s always me who falls....."
"dont fall in love.. parachute in love.. take it slow and you dont get hurt"
"the faster you fall the harder you hit the ground"
"and the faster i hit the ground, the faster everything stops"
"so take it slow cause i dont wanna lose u"
( and i listend to colorblind)
"dont fall in love.. parachute in love.. take it slow and you dont get hurt"
"the faster you fall the harder you hit the ground"
"and the faster i hit the ground, the faster everything stops"
"so take it slow cause i dont wanna lose u"
( and i listend to colorblind)
come out to play
Nätterna känns så långa utan dig
10.01.20
" Helt plötsligt blir det tyst,
Jag undrar vad som händer
Vi som skrattade nyss
Nu tror du säkert att jag hoppas
på nått som aldrig ska bli av.
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav.
Jag undrar vad som händer
Vi som skrattade nyss
Nu tror du säkert att jag hoppas
på nått som aldrig ska bli av.
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav.
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig, jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig, jag kan inte skilja på om jag vill om jag vill skada dig, men du om nån borde förstå....
Hallucinations
Natten till idag var den värsta jag varit med om, kanske någonsin!
Som sagt ligger jag hemma med hög feber och har även haft hosta ont i huvudet och halsen.
Innan jag gick till sängs för att sova igår tog jag lite av Lillis hostmedicin, tänkte att jag kunde få sova en natt uatn att vakna av att jag hostar som en galning.
Dock gjorde detta min natt till en lång mardröm.
Febern steg till taket och slog fel i medicinen!
De ovanligaste biverkningarna slog in och min medvetenhet sjönk till minus.
Jag vaknade med ett ryck av att jag hörde någon skrika mitt namn.
Sätter mig upp i sängen och hör massor utav röster, runt omkring mig, fast inne i huvudet!
Jag lägger mig försiktigt ner och tänker att om jag somnar så försvinner det.
Så fort jag börjar falla in i sömn igen så hörs allt bara högre men absolut inte tydligare!
Det är bara massor av ord, osammanhängande och obehagligt!
Jag vet inte hur länge jag låg och lyssnade på detta sorl av röster
Jag blundar hårdare i hopp om att det ska tystna!
helt plötsligt rycker kroppen till något extremt och båda benen sparkar bara rätt i i väggen.
Jag kryper snabbt ihop och håller fast mig själv.
Nu börjar det bli otäckt, jag har ingen kontroll och skakar i hela kroppen.
Huvudet känns tungt och jag vill inget hellre än att sova, men det går inte.
Ett par gånger på raken får jag ytterligare feberryckningar som är nästan obeskrivliga.
( en av gångerna rycker jag till i svanken och av trycker lyfter sig hela ryggen så att jag nästan sätter mig upp)
Jag går upp för att hämta ett glas vatten kl 4 på natten.
Jag vinglar fram och det känns som det tar ovanligt lång tid.
Men snabbt tillbaka går det, så snabbt att jag inte minns.
Nästa gång jag vaknar, vaknar jag upp av att jag går in i vardagsrummet.
(Jag har inte gått i sömnen på flera år)
Rösterna ekar fortfarande i mitt huvud.
Det spelar ingen roll om jag är vaken eller sover eller om jag är där mitt emellan.
Jag tror jag befann mig i något mellanting hela natten.
För jag har ett stark minne, ett minne av att jag gör något som jag egentligen inte borde.
Men jag hade ingen styrka. Det var som om jag drömde.
Men det var ingen dröm, för det fanns kvar på morgonen och det finns kvar nu!!!!!!!
Runt sextiden i morse lade jag mig ner för sista gången.
Jag ville inte blunda mera, för jag vågade inte.
Jag låg och hade små ryckningar hela tiden och skickade sms till Johanna och frågade när hon skulle gå upp!
Jag låg vaken, med röster skrikandes runt mig.
Och en kropp som är ostabilare än någonsin, fram tills klockan var halv 8.
Då gick jag in till Johanna och pratade, då blev det tyst!
schhh schhh
Angie måste sova nu!
Vaknade igen klockan tio, då jag ringde mamma.
Jag var i något mindre chocktillstånd.
Mamma som varit undersköterska tidigare gjorde mig lugnare, men tyckte jag skulle ringa till vårdcentralen.
Det var dom som berättade att medicinen och febern tillsammans antagligen skapat dessa hallucinationer. Febern orsakade antagligen de kraftiga ryckningarna.
Jag får inte lov att äta den medicinen mera.
Jag är fortfarande inte samma Angelica
Som sagt ligger jag hemma med hög feber och har även haft hosta ont i huvudet och halsen.
Innan jag gick till sängs för att sova igår tog jag lite av Lillis hostmedicin, tänkte att jag kunde få sova en natt uatn att vakna av att jag hostar som en galning.
Dock gjorde detta min natt till en lång mardröm.
Febern steg till taket och slog fel i medicinen!
De ovanligaste biverkningarna slog in och min medvetenhet sjönk till minus.
Jag vaknade med ett ryck av att jag hörde någon skrika mitt namn.
Sätter mig upp i sängen och hör massor utav röster, runt omkring mig, fast inne i huvudet!
Jag lägger mig försiktigt ner och tänker att om jag somnar så försvinner det.
Så fort jag börjar falla in i sömn igen så hörs allt bara högre men absolut inte tydligare!
Det är bara massor av ord, osammanhängande och obehagligt!
Jag vet inte hur länge jag låg och lyssnade på detta sorl av röster
Jag blundar hårdare i hopp om att det ska tystna!
helt plötsligt rycker kroppen till något extremt och båda benen sparkar bara rätt i i väggen.
Jag kryper snabbt ihop och håller fast mig själv.
Nu börjar det bli otäckt, jag har ingen kontroll och skakar i hela kroppen.
Huvudet känns tungt och jag vill inget hellre än att sova, men det går inte.
Ett par gånger på raken får jag ytterligare feberryckningar som är nästan obeskrivliga.
( en av gångerna rycker jag till i svanken och av trycker lyfter sig hela ryggen så att jag nästan sätter mig upp)
Jag går upp för att hämta ett glas vatten kl 4 på natten.
Jag vinglar fram och det känns som det tar ovanligt lång tid.
Men snabbt tillbaka går det, så snabbt att jag inte minns.
Nästa gång jag vaknar, vaknar jag upp av att jag går in i vardagsrummet.
(Jag har inte gått i sömnen på flera år)
Rösterna ekar fortfarande i mitt huvud.
Det spelar ingen roll om jag är vaken eller sover eller om jag är där mitt emellan.
Jag tror jag befann mig i något mellanting hela natten.
För jag har ett stark minne, ett minne av att jag gör något som jag egentligen inte borde.
Men jag hade ingen styrka. Det var som om jag drömde.
Men det var ingen dröm, för det fanns kvar på morgonen och det finns kvar nu!!!!!!!
Runt sextiden i morse lade jag mig ner för sista gången.
Jag ville inte blunda mera, för jag vågade inte.
Jag låg och hade små ryckningar hela tiden och skickade sms till Johanna och frågade när hon skulle gå upp!
Jag låg vaken, med röster skrikandes runt mig.
Och en kropp som är ostabilare än någonsin, fram tills klockan var halv 8.
Då gick jag in till Johanna och pratade, då blev det tyst!
schhh schhh
Angie måste sova nu!
Vaknade igen klockan tio, då jag ringde mamma.
Jag var i något mindre chocktillstånd.
Mamma som varit undersköterska tidigare gjorde mig lugnare, men tyckte jag skulle ringa till vårdcentralen.
Det var dom som berättade att medicinen och febern tillsammans antagligen skapat dessa hallucinationer. Febern orsakade antagligen de kraftiga ryckningarna.
Jag får inte lov att äta den medicinen mera.
Jag är fortfarande inte samma Angelica
14/1 - 17/1
14/1
Ingen sömn på hela natten, varför vet jag inte, det gick bara inte.
Kl 5 säger Martin att han ska komma och hämta mig, och mycket riktigt så gör han det!
Hinner vara med honom i en timma innan han kör mig till tåget.
Seg som en snigel faller jag ner på min plats på tåget och somnar omedelbart.
Vaknade strax innan jag var i Södertälje, så det känndes inte som om det var en speciellt lång resa.
Framme i stockholm gick jag och satte mig på Espresso House och drack en varm och upppiggande Chai Latte och fick mysigt sällskap av Arvid.
(Det känns alltid så bra att träffa honom)
Vi gick runt och kollade kläder och hittade ett par snygga byxor till Arvid.
Runt kl 14:30 tog vi varsitt tåg åt olika håll.
Mitt tåg gick emot Södertälje och jag hoppade av vid Flemmingsberg.
Drog min väska genom snön. Fingrarna var kallare än någonsin.
Men slutligen in i värmen.
Film och värme hela kvällen.......och alldeles för lite sömn......igen.
Vi kollade på Across the Universe.
En grymt charmig film!
Men ibland så gör man saker som man vet att man inte borde.
När dragningskraften blir för jävla stark och ögonblicket känns rätt.
(När hjärtat slår dubbla slag)
Men sen kan man fråga sig själv om man ångrar sig efteråt.
svaret är egentligen Nej!........Men det beror på konsekvenserna, om allt bara försvinner pga det som hände så ångrar jag mig något helt otroligt!
15/1
Linnea kom och gjorde oss sällskap.
Vi satt och kollade på massor utav youtube klipp och rökte som skortsenar :/
Kl 7 åkte jag och Linnea in till stan för att gå och se Paranormal activity!
Den var helt klart över förväntan. Och de sista minutrarna satt vi och höll hårt i varanndras händer och hjärtat slog hårda och dubbla slag!
Det var nästan så man önskade att filmen bara skulle ta slut så att man kunde andas i normal takt igen.
Både jag och Linnea var smått skakis hela vägen till centralstationen.
Vi drog till Niklas och umgicks med killarna. Dom var nere och åkte inlines i garaget och vi kastade en boll fram och tillbaka, tjejerna mot killarna........vi var självklart bäst! ;)
Sen blev vi utkörde att securitas vakter så då gick vi upp och drack vin, rökte vattenpipa och spelade GTA och ölspel.
Vart tiden tog vägen vet jag inte men vi traskade hemåt kl halv 9 på morgonen. och det tog oss nästan en timma att gå hem, och återigen denna väskan som skall dras genom snön!
Väl hemma somnade vi på bara några få minuter
16/1
Vi vaknade runt klockan 1 och gjorde då iordning oss för att åka in och fika med Linneas pojkvän David.
Vi fikade på det fiket som vi första gången sågs på :D
När vi hade suttit där en stund kom Matilda och Johanna och besökte oss ett tag. Dom var inne i sthlm över dagen.
Det var mycket trevligt!
Och åter igen så fick jag sådan himla lust att flytta till Uppsala!
Jag och Linnea fortsatte kvällen hemma hos henne , vi drack vin och spelade spel.
Det slutade med att vi bara satt och pratade som galningar om allt och inget!
Blev iallafall en tidigare natt en de andra. vi somnade nog runt 3!
men verkligen en toppen kväll <3
17/1
Vaknade och hade ont i hela kroppen. kanke en lite väl hård helg.
orkade inte ens resa mig ur sängen!
Ville bara blunda och hoppas på att det var sommar när jag vaknade igen!
Men ack nej, vi tog oss upp slitna som två zombies!
Vi tog bussen till Flemmingsbergs centrum och åt pizza, men jag var alldeles för trött för att orka äta den.
Sedan kom Niklas dit och vi gick upp till honom för att hämta saker jag hade glömt hos honom...
Sedan snabbt till tåget.
Summering av helgen:
Jag hade verkligen en bra helg.
Dock kanske man ska ta det lite lugnt så att man inte ligger hemma sjuk efteråt.
Jag har gått ner 4 kilo i vikt under denna helgen.
Jag inser mer och mer att jag antagligen förstört något "fint".
Jag begär ingenting, men tycker att det är tråkigt om vårat betende skulle påverka våran relation!
Ingen sömn på hela natten, varför vet jag inte, det gick bara inte.
Kl 5 säger Martin att han ska komma och hämta mig, och mycket riktigt så gör han det!
Hinner vara med honom i en timma innan han kör mig till tåget.
Seg som en snigel faller jag ner på min plats på tåget och somnar omedelbart.
Vaknade strax innan jag var i Södertälje, så det känndes inte som om det var en speciellt lång resa.
Framme i stockholm gick jag och satte mig på Espresso House och drack en varm och upppiggande Chai Latte och fick mysigt sällskap av Arvid.
(Det känns alltid så bra att träffa honom)
Vi gick runt och kollade kläder och hittade ett par snygga byxor till Arvid.
Runt kl 14:30 tog vi varsitt tåg åt olika håll.
Mitt tåg gick emot Södertälje och jag hoppade av vid Flemmingsberg.
Drog min väska genom snön. Fingrarna var kallare än någonsin.
Men slutligen in i värmen.
Film och värme hela kvällen.......och alldeles för lite sömn......igen.
Vi kollade på Across the Universe.
En grymt charmig film!
Men ibland så gör man saker som man vet att man inte borde.
När dragningskraften blir för jävla stark och ögonblicket känns rätt.
(När hjärtat slår dubbla slag)
Men sen kan man fråga sig själv om man ångrar sig efteråt.
svaret är egentligen Nej!........Men det beror på konsekvenserna, om allt bara försvinner pga det som hände så ångrar jag mig något helt otroligt!
15/1
Linnea kom och gjorde oss sällskap.
Vi satt och kollade på massor utav youtube klipp och rökte som skortsenar :/
Kl 7 åkte jag och Linnea in till stan för att gå och se Paranormal activity!
Den var helt klart över förväntan. Och de sista minutrarna satt vi och höll hårt i varanndras händer och hjärtat slog hårda och dubbla slag!
Det var nästan så man önskade att filmen bara skulle ta slut så att man kunde andas i normal takt igen.
Både jag och Linnea var smått skakis hela vägen till centralstationen.
Vi drog till Niklas och umgicks med killarna. Dom var nere och åkte inlines i garaget och vi kastade en boll fram och tillbaka, tjejerna mot killarna........vi var självklart bäst! ;)
Sen blev vi utkörde att securitas vakter så då gick vi upp och drack vin, rökte vattenpipa och spelade GTA och ölspel.
Vart tiden tog vägen vet jag inte men vi traskade hemåt kl halv 9 på morgonen. och det tog oss nästan en timma att gå hem, och återigen denna väskan som skall dras genom snön!
Väl hemma somnade vi på bara några få minuter
16/1
Vi vaknade runt klockan 1 och gjorde då iordning oss för att åka in och fika med Linneas pojkvän David.
Vi fikade på det fiket som vi första gången sågs på :D
När vi hade suttit där en stund kom Matilda och Johanna och besökte oss ett tag. Dom var inne i sthlm över dagen.
Det var mycket trevligt!
Och åter igen så fick jag sådan himla lust att flytta till Uppsala!
Jag och Linnea fortsatte kvällen hemma hos henne , vi drack vin och spelade spel.
Det slutade med att vi bara satt och pratade som galningar om allt och inget!
Blev iallafall en tidigare natt en de andra. vi somnade nog runt 3!
men verkligen en toppen kväll <3
17/1
Vaknade och hade ont i hela kroppen. kanke en lite väl hård helg.
orkade inte ens resa mig ur sängen!
Ville bara blunda och hoppas på att det var sommar när jag vaknade igen!
Men ack nej, vi tog oss upp slitna som två zombies!
Vi tog bussen till Flemmingsbergs centrum och åt pizza, men jag var alldeles för trött för att orka äta den.
Sedan kom Niklas dit och vi gick upp till honom för att hämta saker jag hade glömt hos honom...
Sedan snabbt till tåget.
Summering av helgen:
Jag hade verkligen en bra helg.
Dock kanske man ska ta det lite lugnt så att man inte ligger hemma sjuk efteråt.
Jag har gått ner 4 kilo i vikt under denna helgen.
Jag inser mer och mer att jag antagligen förstört något "fint".
Jag begär ingenting, men tycker att det är tråkigt om vårat betende skulle påverka våran relation!
you - got that something,
Am Em
I think you'll understand,
C G7
when I - feel that something
Am Em
I wanna hold your hand!
har försökt spela denna låten nu på dagen, även fast jag har feber och ont i huvudet.
Den påminner om dig.
*Happy new year*
För att vara helt oplanerat och utan några direkta alternativ,
blev denna nyårsaftonen ändå bra!
Först ringde några av våra killkompisar och sa att dom skulle kommaoch laga middag och dricka öl hos oss.
Välkomna, middag och öl låter inte helt fel.
Och så blev det, med ölspel på sin spets.
När jag kännde att jag var på topp, ville jag förflytta mig till nytt sällskap och ny plats.
Jag och Johanna och Lilli begav oss till Lunden
där Tobbe var på fest.
Vi drack lite öl, gick upp för att se på fyverkerierna på tolvslaget.
Wow, va fint det var, man såg ut över heeeeeela, verkligen hela Göteborg!
Det var jättefint!
När vi hade fått tag i lite öl tänkte vi att vi skulle dra vidare.
majorna nästa!
En aning mer sansad fest, kanske lite väl sansad för mitt tillstånd.
Men vad gör man inte för att få träffa de sötaste vännerna.
Gott nytt år!
(och det nya året började bra med att få besök av Arvid <3 )
blev denna nyårsaftonen ändå bra!
Först ringde några av våra killkompisar och sa att dom skulle kommaoch laga middag och dricka öl hos oss.
Välkomna, middag och öl låter inte helt fel.
Och så blev det, med ölspel på sin spets.
När jag kännde att jag var på topp, ville jag förflytta mig till nytt sällskap och ny plats.
Jag och Johanna och Lilli begav oss till Lunden
där Tobbe var på fest.
Vi drack lite öl, gick upp för att se på fyverkerierna på tolvslaget.
Wow, va fint det var, man såg ut över heeeeeela, verkligen hela Göteborg!
Det var jättefint!
När vi hade fått tag i lite öl tänkte vi att vi skulle dra vidare.
majorna nästa!
En aning mer sansad fest, kanske lite väl sansad för mitt tillstånd.
Men vad gör man inte för att få träffa de sötaste vännerna.
Gott nytt år!
(och det nya året började bra med att få besök av Arvid <3 )
